Tankar om bortgång

Idag är det en tung dag för några i ens vänskapskrets. Idag är även mor och far i väg på begravning för min morfars bror. En bortgång är aldrig lätt och det svider till när man tänker på det. Jag själv har väldigt svårt för döden speciellt när det gäller dom som står en nära. Kan räcka att se en sorlig film eller läsa en sorlig text så hoppar mina tankar nästan automatiskt till mina nära och kära och jag blir väldigt ledsen. Tiden framöver kommer att bli tuff, då jag har både farfar, farmor och mormor kvar i livet och tur är väl det så man har fått chansen att lära känna sina släktingar 😉 På något sätt känns det liiite lättare när en äldre människa får somna in än en som är ung och har hela livet framför sig. När jag arbetade på lagret somnade en 27 år ung jobbarkompis in efter något års kämpande mot cancer och jag kommer aldrig glömma sista gången jag såg honom. Det var fruktansvärt och bilden finns kvar än idag på näthinnan och den påminner mig ständigt om att man aldrig går säker. När detta skedde fick man sig en tankeställare vad gäller sin egna bortgång. Det var många på jobbet som fixade i ordning sina testamenten & begravningar för att underlätta arbetet för sina anhöriga om något nu skulle inträffa.

Mina tankar själv om jag skulle råka ut för någon olycka eller liknande är vem tar han om Eros? Största delen av mina tankar är naturligtvis att jag skall ”överleva” honom, men om det nu inte blir så vill jag veta att han är i trygga händer. Ni med djur hur tänker ni vad gäller era djur om något skulle hända er? Har ni avtalat med någon som tar hand om dom/den? Har ni kanske redan fixat någon form testamente? Oftast tror jag många ser saker och ting som en självklarhet, men när det väl kommer till kritan så tror jag att det är bäst om önskemålen finns nerskrivna på papper. Känns kanske en aning udda att tänka i dessa banor, men hos mig har de alltid funnits där. Jag vill veta att om någonting händer mig så skall det som står mig kärt tas om hand på bästa sätt!


Mitt käraste ting!

Annonser
Detta inlägg postades i Tankar.

3 kommentarer på “Tankar om bortgång

  1. Pia Möller skriver:

    Ja, det känns ju konstigt men jag har faktiskt avtal (muntligt) med en kompis att hon tar hundarna om jag dör. Jag tar hennes om hon dör. Åtminstone de unga. De äldre flyttar isf till mamma och pappa (dom tycker redan nu att dom skall få pensionärerna på heltid som sällskap). Känns ändå skönt att ha en plan!

  2. Anette skriver:

    Jag och de mina har av förklarliga skäl pratat en hel del om detta. Svåra men viktiga frågor….
    I första hand så kollar man förstås av om Håkan vill och har möjlighet att ha kvar hundarna, i andra hand så erbjuds de till min pappa. Om de kan ta hundarna beror ju så mycket på hur livet ser ut för dem när situationen uppstår med jobb osv, pappa jobbar ju nu men är snart pensionär…

    Har ingen av dem möjligheten att ha hundarna och erbjuda dem ett drägligt liv så kommer Svea att gå åter till Emelie för omplacering via henne (detta har jag inte kollat med Emelie, men jag tvivlar på att hon skulle ha något emot det) och Rocco ska tas bort. Omplacering av Rocco till någon annan än pappa kommer inte på frågan så då får Håkan hellre ombesörja avlivning. Roccos avlivning är redan arrangerad så att Håkan vet hur det ska gå till och vem som ska utföra den om han måste ta beslutet.
    Nisse kan kanske erbjudas ett gott liv hos min syster med familj och då får de ta honom, i annat fall vet Håkan att det är min vilja att han inte ska lämnas bort utanför familjen. Dock tror jag att är det någon hund Håkan behåller så är det Nisse… 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s