Obehaglig upplevelse

Fya, ryser än idag när jag tänker på en obehaglig upplevelse jag var med om igår. Oftast brukar man säga att man är antingen hund eller kattmänniska och vad jag mest är kan nog inte vara så svårt att gissa 😉 När jag bodde i hus hade vi ju två katter Sigge och Siri för att hålla skadedjuren borta och de skötte sitt jobb med bravur. Både möss, sorkar, mullvadar, ormar och liknande byten kom de hem med 🙂 Sen det bästa av allt var att de var väldigt kelsjuka och vänliga mot allt och alla oavsett om det var främmande hundar eller människor. Dessa två katter ihop med familjens katt Gustav och farmor och farfars katt Grållan (de två sistnämnda har vandrat vidare) har gjort att även kattmänniskan i mig har vuxit. Jag har dock en väldigt respekt för katter eftersom jag har stött på en del luriga och att de har spikskor och sågblad i käften gör inte saken bättre 😉

Nåväl, igår var jag och Eros ute och gick våran vanliga runda runt kvarteret som avslutas med en gata med bostadshus. Vid ena huset var två barn ute, men drog sig mot dörren för att gå in och ca en halv meter efter dom gick deras katt. När Eros får syn på katten börja han gnälla lite som gjorde att barnen plus katten stannade upp och kollade mot oss. Jag och Eros är alltså ute på gatan ca 6-7 m ifrån dom när katten vänder från barnen och börjar galoppera mot mig och Eros. På en halv sekund lyckades jag lyfte upp Eros i famnen för att i nästa ögonblick ”sparka” till katten 😦 Det värsta var att kattkräket inte gav med sig utan börja cirkulera runt oss fräsandes med världens tjockaste svans. Han gick på oss ytterligare en gång och jag fick återigen kicka till den! Med mörk hotande röst röt jag till mot den samtidigt som jag försökte flytta mig därifrån. Allt gick väldigt snabbt. Jag såg på katten att den hade tankarna på att hoppa upp mot Eros som jag höll i, men ångra sig när jag skrek till. Barnen försökte i ren skräck locka på katten som tillslut gav med sig och gick mot dom. Fy fan, så jävla obehagligt!!! Det värsta med hela grejen var att jag hade stått och sparkat till barnens katt mitt framför ögonen på dom :(, men va fan skall man göra?? Jag har funderat på att gå och prata med familjen för att få förklara vad som hände, men gör det nog nästa gång jag ser dom.

Vad som trigga igång katten kan vara många faktorer. Den vakta barnen? Vi gick förbi på dens revir och såg Eros som hot? Ja, tankarna snurrar men det som är värst är att både min pappa och mormor har varit med om detta också. Att katter alltså går till anfall, i de fallen var det försvar utav kattungar men det tycker inte jag är en ursäkt…eller?
Vad hade hänt om ett barn hade gått förbi med en hund? Eller om det hade varit en stor hund som klippt till katten? Eller om personen inte hade hunnit lyfta upp sin hund? Att lyfta upp sin hund är oftast inte det första kanske en hundägare tänker, men det är det första jag tänker beroende på situation. Jag tänker att det är jag som ägare som skall skydda min hund så kan jag skydda min hund genom att ha styrkan att lyfta upp den, ja…då gör jag det! Tankarna är många, men om inte aggressiva hundar är tillåtna i samhället borde inte aggressiva katter heller få vara det även fast det ”bara” är en katt. Som sagt den kan göra minst lika mycket skada om inte värre beroende på vart den lyckas bita och rivas. I detta fallet gick det som sagt bra, men det kunde ha slutat illa. Så idagsläget har hundmänniskan i mig vuxit ytterligare för fy bubblan vad vissa katter är sluga och äckliga!

Sigge, den bästa och mysigaste katten jag ägt och träffat!

Annonser

2 comments on “Obehaglig upplevelse

  1. petrakarin skriver:

    Ja det är svårt med katter. Det finns så många trevliga katter och kattägare.
    Visst kan man säga att en hund gör större skada om den skulle göra samma sak men i och med att aveln och tillsynen är mycket mer okontrollerad än vad det gäller hundar gör kattproblemet större tycker jag.

    När jag var mindre råkade jag ut för liknande. Jag bodde i ett villaområde där trädgårdarna låg dikt an och många hade katter vilket gjorde att katterna hade svårt att skapa revir och ofta slogs och många var även aggressiva mot främmande människor. Störst problem hade vi med en granne vars trädgård skildes från vår med en häck och etage. Deras katt hade utsett vår trädgård till hans och det värsta var nog inte att han var så aggressiv mot oss (även oss barn) utan att deras ägare inte ville se problemet (”nej han är snäll och jättekelig”) så vi fick tyvärr ”hantera” problemet på egen hand. Det kändes dumt att slänga hinkvis med vatten över katten och mota bort den med sopkvasten och liknande. Men som sagt var vi en barnfamilj och mamma var dessutom dagmamma. Det funkade ju inte att katten satt på däcket och vaktade och attackerade när man gick ut genom dörren eller flög på oss barns ben när vi skulle in i bilen för att den råkade ligga där under.
    Så jag förstår att du var tvungen att göra som du gjorde, man måste ju försvara sig själv och särskilt om man har ansvar för ett barn eller ett djur. Visst, säkert lite otrevligt för ett barn att se sin katt bli påpucklad men de förstår mer än man tror.

  2. Caroline skriver:

    Har vart med om samma sak med min förra hund. Tyckte de var så obehagligt. Så nu är det tyvärr lite så att när jag ser en katt så går jag helst åt ett annat håll om möjligt, även om de flesta katter brukar flytta på sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s