Den tröttsamma magkänslan

Då var det dax…igen. Efter viltspåret i söndags fick jag den där känslan i magen. Han var ju inte riktigt sig själv i spåret och ja, naturligtvis kan spår gå dåligt, men jag kände ändå att ”tappen” han gjorde inte riktigt var likt honom. Han var väldigt frågande både mot mig och domarn som heller inte riktigt stämde mot vad jag är van vid. Nåväl, tänkte på att vi haft en intensiv vecka så vila var ändå inplanerat på måndag och tisdag. I måndags blev han tröttare/slöare än vanligt vid promenaderna och sov i stort sett bort hela dagen. Tänkte att det var värmen som påverkade honom, men när det inte kändes bättre på tisdagen boka jag tid hos vetten.

Idag var vi på Fyrfota i Borås som är veterinären jag alltid går till här i Borås. De är väldigt trevliga, lugna och tar den tid som behövs. När vi kom in på rummet lade sig Eros och somna på golvet :(? Jag fick berätta mina misstankar och Milan (vetten) gick igenom fallgroparna som finns vad gäller de fästingburna sjukdomarna. Efter en stund fick E komma upp på bordet och blev granskad. Det konstaterades något förstorade sköldkörtlar och ökad andning något mer på ena lungan :(. Kan inte säga annat än att jag är så trött på allt som har med veterinärer och sjukdomar att göra! Vi tog blodprov för anaplasma och borrelia som dock inte kommer iväg innan helgen. Så inom två veckor skall vi får svar på detta. I em ringde Milan och sa att alla ”vanliga” värden såg bra ut alltså inget att anmärka på=SKÖNT!

Det som ändå oroar är hans lungor. Jag har vid de senste besöken hos vetten fått indikationer på att andningen är något orolig. Det är inte konstigt då operationen han har genomgått har ändrat hans andningsmönster, men att det är något ansträngt är inget kul att höra. Jag skall vara observant och ha is i magen, men beroende på hur de låter vid nästa besök så får man se om man skall gå vidare med någon röntgen. Jag blev väl informerad när han skulle operera sin lunga att man aldrig vet hur resultatet kommer att bli. De flesta hundar brukar bli nästintill helt återställda och kunna leva normalt trots att man tagit bort en bit på ca 10-15%. Ja, han mår bra och lever ett bra liv MEN jag märker vid värme och ansträningning att det påverkar honom för mycket. Många tankar snurrar runt och då gäller det framförallt agilityn. Det lutar åt att jag nog bara kommer köra honom i hoppklasser framöver och inte under sommarhalvåret när det är som varmast för att undvika överbelastning på hans lungor. Detta är väldigt tråkigt då jag själv tycker att agilityn är fruktansvärt rolig (det tycker han oxå förstås 😉 )men hälsan går före allt. Att träna agility på låga hinder och ha det som en rolig aktivitet för att starta någon enstaka tävling någongång i värmen, kanske någon mer på hösten/vintern tror jag tyvärr få bli vår plan.

Nu låter det som att vi dör totalt, men så är klart inte fallet. Finns ju mycket kvar att träna och tävla som tex lydnad, rallylydnad och spår i rätt mängd, men det är inte samma sak som agilityn. Det har varit en tung dag som typ har sovit borts 😉 Nästa vecka skulle vi ha tävlat i lydnad igen, men då han inte känns helt 100 kommer vi stryka oss. Den närmsta veckan/veckorna beroende på hur han mår kommer vi gå promenader och köra små hjärngympa pass när värmen lagt sig och vänta på vad blodproven visar innan vi gör något mer ansträngande. Så är läget för tillfället och finns väl inte så mycket mer att säga om det mer än att det känns tråkigt att vi jämt skall krascha när vi har börjat flyga igen.

Är så trött på alla veterinärbesök och sjukdomar att jag snart blir galen. När vissa saker har blivit utredda dyker andra upp och jag känner mig som en hyprokondriker till min egna hund 😦 Jag låter alltid några dagar gå när jag känner att något känns galet just för att se om det är inbillning och att det förhoppningsvis skall gå över, men tyvärr så gör det ju aldrig det. Han är en riktig kämpe, mitt älskade skägg som trots alla veterinärbesök sköter sig alldeles ypperligt under undersökningarna. Känner mig hjälplös att jag inte kan hålla honom ”frisk” 😦 Återigen hoppas jag på att han skall tillfriskna fort och att han skall få hålla sig frisk, men tills dess ska vi bara busa, njuta och va ♥

Annonser

3 kommentarer på “Den tröttsamma magkänslan

  1. Pia Möller skriver:

    Usch, vad trist. Hoppas att det blir bra! Kram

  2. Mariel Andersson skriver:

    busa, njuta och va… bästa medicinen.. Hoppas han blir bra snart och får hålla sig frisk… Har aldrig träffat honom.. men bara att läsa din blogg lär man känna honom..:) Håller tummarna för att det inte är något allvarligt och att han blir bra snart.. Kramar Mariel

    • Anna skriver:

      Ja, bloggen är väl rätt inriktad mot hundar 😉 Tackar för hållna tummar på att han skall bli bra, det kan behövas. Trevlig midsommar på dig! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s