När man saknar

-den stora trädgården där man bara kan öppna dörren så att vovven själv kan gå ut på kvällstoan.

-den svarta glansiga och mjuka pälsen att mysa och sniffa på och tillsammans ligga i sängen allihopa och somna till smattret utanför fönstret.

-att vakna upp till ett ”flin” och en hysteriskt viftande glad svans.

-att kunna gå utanför dörren och träna på stora ytor när man vill.

-att få se samhörigheten mellan katterna och hundarna.

-kärleken.

-landet och friheten.

-det fina man hade.

Det är då det blir tungt och gör ont. Ett beslut som jag inte kan ta tillbaka. Ett beslut som jag måste lära mig att leva med. Ett beslut som har gett mig erfarenheter som jag inte ville ha. Men det kommer komma värre beslut i framtiden. Beslut som jag inte kommer att kunna påverka. Jag har fortfarande mycket fint kvar. Sånt är livet!

Annonser
Detta inlägg postades i Tankar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s