Två veckor har passerat och det dyker upp ljusglimtar

Då har två veckor gått sedan man sist hörde tassandet på natten när han gick ifrån soffan och kom in och lade sig i sin säng jämte min säng. Saknaden kommer i full styrka emellanåt och jag blir så trött och ledsen och på köpet får jag huvudvärk, något som jag väldigt sällan har. Vissa dagar är tyngre än andra, men det är bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Finns liksom inte så mycket annat att göra åt det. Så, jag försöker sakta men säkert jobba mig framåt, men bryter ihop emellanåt och minns, gråter och saknar efter att få röra vid honom ❤

Tills vi ses igen ❤

I dag började morgonen med telefonsamtal till arbetsförmedlingen där jag sa upp mitt starta eget bidrag för att officiellt bli student den 17 augusti 🙂 Det känns riktigt kul, men lite skrämmande, då det inte är mina starkaste ämnen direkt 😉 Fast förhoppningsvis gör åldern och erfarenheter en lite mer förstående mot när man var 16 år 😉

Dagarna har för övrigt fyllts på med en del aktiviteter. Har lyckats ta mig till simbassängen en gång och även gymmet en gång och jag hoppas på att komma in i lite mer rutiner när jag fått schemat. Sen har det blivit en del fikaträffar med vänner, utgångar och allmänt härligt häng med syster! Skönt att komma ut från lägenheten som jag annars tillbringar väldigt mycket sittandes tid i. Detta för att mina fötter mår drastiskt mycket bättre och jag tror att de för första gången på två år verkligen får vila och chansen att läka. Att hjärnan sen tycker det är galet tråkigt är en annan femma 😉 Tänker helt enkelt att det är nu jag har möjligheten att vila och att sen i framtiden kan få fungerande fötter igen.

Det behövs faktiskt redan den 22 augusti då jag har fått förtreoendet av min vän Caroline att springa agility med hennes shelite Mille 😀 Ska bli så galet kul att få köra agility igen! Vi hoppas att vi hinner få till lite träning innan dess. Eftersom det är en klass 3 hund och jag endast har tränat på sådana banor förut så kan det vara bra att få känna på både banor och hund lite innan tävlingsstart 😛

Trots att känslorna svajar så känns det ändå kul att ha massa roliga saker att se framemot. Det känns nästan som ett måste för att ta sig ur sorgen och för att kunna se tillbaka med glädje på alla fina år vi ändå fick ihop, även om jag gärna att fått bra många fler. Nu är det snart sängdax då jag skall till mormor imorgon för mat och umgänge, alltid lika trevligt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s