Sista inlägget för i år

Som vanligt har jag varit dålig på att uppdatera, men det sker alldeles för mycket saker i det verkliga livet och skrivron har inte velat infinna sig. År 2016 har varit ett flängit år med skolslut, skolstart & avhopp. En flytt ut från mor och far till husvagn i Halmstad i en vecka för att sedan i slutet av sommaren hamna på en camping i Vegby😊

Julen har hunnit passera förbi, där hela familjen har varit samlad för första gången på många år och nu väntar ett nytt år bakom nästa hörn. Med syster kom även Caramac hem så nu kan det sniffas och ridas häst igen och det är alltid mys med djur i familjen😊 Året må ha varit rörigt, men det slutar på ett bra sätt, då jag har fått jobb och nu i veckan skrev jag på kontrakt för en lägenhet i stan så nu är snart livet i resväska över😊

Det är med blandade känslor jag lämnar vagnen och landet, men idagsläget vinner staden ekonomiskt mot pendlig och sömn. Ser det som en mer långvarig ”mellanlandning” tills något bättre på landet dyker upp, men nu behöver det inte stressas fram😊


Med denna avslutning på 2016 hoppas jag på att 2017 fortsätter i samma positiva framfart, för då kommer det bli ett grymt bra år!

Så, Gott nytt år kära läsare hoppas ni hänger i & kikar in här även nästa år❤️

Annonser

En och en halv månad i vagnen

Tiden går fort som vanligt och jag har redan hunnit bo i en och en halv månad i husvagnen 🙂 Jag sover otroligt skönt om nätterna, har en liten yta att städa och inga grannar som stör, jag har det alltså helt ok 😛 Jag har även hunnit med några arbetsintervjuer, men tyvärr har de haft dåligt erbjudande på arbetstider alternativt inget kollektivavtal så magkänslan har inte varit 100% vilket gör att jag hellre letar vidare. Det har hunnit bli en hel del promenader runt området nu de senaste veckorna och det finns fantastiskt fina promenadvägar 😀

Det senaste har det även blivit en hel del hundumgänge. Under en del dagar så har jag sällskap utav en väns fyrfoting i vagnen som gör att jag kommer ut ännu mer promenader samtidigt som det är trevligt med tassdoft igen 🙂 Han har även direkt live tv där filmen ”Fåglarna” oftast visas 😉

Varit en sväng i Skara på oktoberfest med trevligt folk 🙂 Gått långa hundpromenader och även blivit utvald som hundmassör 😛 Har självklart även varit på kennel Tendez och sniffat på skäggtanter och skäggfarbröder ihop med tjöt och skratt 🙂 Hösten är helt otroligt fin och jag mår som fisken i vattnet när det börjar bli kyligt ute och man kan röra sig utan att dö av värmeslag 😉 Framtiden är som vanligt oviss, men med spännande innehåll och med en del olika projekt på gång. Hur det kommer att sluta kommer ni säker kunna läsa här så småningom 😉

Tills nästa uppdatering må så gott och njut av det underbara vädret så länge det varar!

En fin tavla som jag har fått av mor som pryder vagnen nu i höstmörkret!

 

”Osynlig” smärta

Det började för cirka fem år sedan när jag tog löpningen som en lösning när jag kände mig deprimerad. När känslor och humöret dalade så åkte eller gick jag helt enkelt ut och sprang. Fungerade fint till en början, men efter några månader började jag känna smärta i höger häl. Tänkte att lite vila gör säkert susen och det gjorde det väl i några dagar men sen kom smärtan tillbaka igen.

Det är så hela karusellen med fotproblemen började. Jag trodde det var en överansträngning som gick att fixa med lite vila, men ack så fel jag hade. Istället för att lyssna på kroppen så började jag tejpa foten för att kunna fortsätta i någorlunda bra tempo eftersom löpningen även började ta på vikten, vilket gjorde mig grymt motiverad. Jag lyckades plåga mig igenom något år innan jag såg mig besegrad av smärtan. Hela vardagen blev ett helvete där humöret och psyket tog mest stryk.

Promenader med Eros som skulle vara njutbara var bara rent plågsamma och det dåliga samvetet över att inte kunna springa och hålla hans kondis uppe konstant gjorde att jag bara mådde ännu sämre. Jag har aldrig nämnt min otroliga tacksamhet till mina föräldrar som i slutet hjälpte mig enormt mycket med just denna biten, så gör det nu, TACK! ❤️

Att ha en smärta som inte visar något utåt i varken blåmärken eller svullnader är inte alltid lätt, då det emellanåt har känts som man inte blir trodd. Inte nog att man mentalt kämpar varje dag med att försöka ta sig framåt så ska man även försöka ”övertyga” människor i sin omgivning om att även om det inte syns något så gör det galet ont.

Jag har tappat räkningen på hur många ”omstarter” jag har gjort och även detta är fruktansvärt energikrävande, då man varje gång tappar lite utav drivet. Efter ca 3,5 år med diverse behandlingar, vila, tejpning, skoinköp med mera började jag även få ont i vänster fot, antagligen p.g.a överbelastning från höger fot😏 Att ha den smärtan som jag har haft i båda fötterna önskar jag inte ens min värsta fiende(om jag nu har någon sådan😉) För ett år sedan var smärtgränsen nådd och alla planer jag byggt upp fick läggas ned och jag hoppade på ett pluggår med fokus på att få mina fötter bra!

Sen dess har jag hunnit få/gjort stötvågor i vänster häl, tensmaskin hemma, laser i båda hälarna, simmat och cyklat för minimal belastning, fixat remiss till ortopedteknikern som det tog 4 månader att komma till för att få stödstrumpor som sträcker ut fötterna under vila/sömn. Till ortopedmottagningen tog det 6 månader att komma till, men för två veckor sedan var jag äntligen där! Under denna tid har dock fötterna hunnit bli mycket bättre och jag har kunnat gå på morgonen trots ansträning dagen innan så jag kände att jag äntligen var på g igen👍🏼

Planen för sommaren var att köra på med ett lagerjobb som jag fick direkt efter skolan, men återigen varar inte glädjen så länge när jag efter två dagar får säga upp mig, då fötterna inte klarar av att gå i stålhätteskor 7 timmar/dag. För en gång skull även om det mentalt tar emot fruktansvärt mycket så lyssna jag på kroppen😃Det känns fel, men ändå rätt och jag måste nog inse att jag i framtiden inte kan ha för fysiska jobb, då jag inte håller för det längre om jag inte har möjlighet till återhämtning emellanåt.

Så, när jag var hos ortopeden för två veckor sedan gick allt väldigt fort. Fick röntgen och ultraljud samma dag jag var där plus även två kortisonsprutor i vänster häl. Röntgen visade hela ”normala” fötter, men förkalkning(hälsporre)på båda hälar som tyder på inflammation i plattan i fötterna (plantar fasciit)(http://halsporre.com).

Jag fick även remiss till fysioterapeut som jag var hos nu i torsdags och där blev domen tejpning av fötterna i fem veckor med omtejpning en gång i veckan ihop med övningar. Så, där är jag nu och jag har snart överlevt en vecka i tejp😁Fötterna mår oförskämt bra och jag hoppas det skall hålla i sig så jag slipper ytterligare injektioner i fötterna, då sprutorna i hälarna gör äckligt ont.

Vad jag vill med detta inlägget är egentligen bara att berätta i korthet om vad som pågått. När jag har verkat velig och sagt ja när jag egentligen skulle sagt nej så är det för att jag VILL mer än vad kroppen, framför allt fötterna klarar av😞Vill även tacka alla andra som är i min omgivnging som har kört mig när jag inte kunnat gå(systra mi❤️) och stöttat och lyssnat på min klagosång när det gjort som mest ont.

Jag hoppas detta är sista inlägget om mina förbaskade fötter och att känslan som är nu av minimal smärta håller i sig framöver. Jag har massa saker jag VILL och SKA göra som att börja löpa igen, dansa mer än vad jag gör och köra mer pass på gymmet och bara kunna gå en promenix utan smärta och jag är på g mot det…..igen✌🏼️

På återseende!

En tejp-och skosponsor hade inte suttit fel, då det är något som förbrukas som smör i solsken😉

Uppfyllda mål

Tiden har gått galet fort och snart är sommaren här😊 Sen sist har det hunnits med en hel del. Jag har umgåtts med vänner, tittat på massa olika hinderlopp, spelat golf, ridit, tagit årets första dopp, myst med skäggvalpar, pluggat och kört en bootcamp😁

Det har varit några intensiva veckor, men i fredags var allt äntligen över och mina mål för det gågna året är uppfyllda! Har fixat minst godkänt i alla ämnen, fått ett par, förhoppningsvis, friska fötter och lyckats köra igång rejält med träningen. Jag och syrran hoppade på en bootcamp som innebar 12 pass på 4 veckor och vi har inte missat en enda gång😊En kul grej, men äckligt jobbigt!

Så, nu blir det en sväng till syster i Frankrike en vecka innan det blir jobb och träning hela sommaren.

På återseende!


En vecka utan några måsten

Det blev en enormt stormig vecka förra veckan i många avseenden. Idag är det exakt en vecka sedan som min älskade vän fick somna in och det känns fortfarande overkligt. Jag har hållit mig sysselsatt alla dagar sen jag lät han somna in så idag börjar jag må illa av trötthet. Jag har inte velat vara hemma utan har hälsat på mormor, Eros uppfödare, varit på stan flertalet gånger med både vänner och syster Jenny och idag har jag varit i Göteborg och hälsa på en gammal kollega som jag inte sett på 2 år. Jag har många fina vänner omkring mig som hojtar och skriver och drar ut mig på saker som hjälper mig att skingra tankarna och det betyder mycket ❤

Jag har röjt bland alla hundgrejer (slängt två stora sopsäckar, skänkt en hel korg, en påse och lagt lite nere i källaren) och ändå har jag en del saker kvar att gå igenom. Helt galet hur mycket man samlar på sig genom åren! Har ju funnits tre hundar i familjen så har gått igenom både omplacering (fruktansvärt jobbig upplevelse) och avlivningar så inte konstigt att man har samlat på sig. Jag har valt att röja redan nu fast allt är väldigt färskt, men det är för att det gör ont att se hans sovplatser och leksaker liggandes överallt.
Nu har jag endast hans tre halsband och långa koppel kvar som har tillhört honom rent fysiskt, men sen har jag honom på sten, på tavla, i halsband och på mitt ben ❤

Kvällar och nätter är tyngst och jag gråter mig oftast till sömns, men det känns som att kroppen börjar få nog av allt gråt, så förhoppningsvis skall jag snart kunna lägga mig utan några tårar. Tiden och dagarna knallar på som vanligt och jag får nu börjar scrolla neråt för att hitta bilder på honom i min telefon 😦 Har tagit nästan ett kort om dagen i 7,5 års tid och nu fylls dom inte på och det gör ont!

Framtiden tränger sig på fast man inte känner sig färdig och 6 månaders planer om att starta upp ett eget mobilt hunddagis i Borås läggs åt sidan, då jag istället kommer att läsa ett naturvetenskapligt basår som börjar i augusti 🙂 Det känns bra att veta hur det kommande året ser ut och mina fötter behöver den ordentliga vilan. Jag hoppas även på att komma igång att simma och gå på gym igen (kan behövas efter dessa veckor med bara mat och dryck 😉 ) för att få ordning på all smärta som finns i kroppen efter alla motgångar de senaste månaderna. Ett nytt kapitel är påväg att ta sin början och förhoppningsvis blir det ett bra sådant!

För alltid i minnet ❤

-900 gr och pigg som fan!

 

Eros

Sen sist har ett nytt blodprov tagits på fett i blodet och på sköldkörteln. Resultatet är att fettet tyvärr är oförändrat, men sköldkörteln är utan anmärkning. Känner mig ändå rätt lugn vad gäller svaret, då det trots allt inte har gått så lång tid och ingen vet ju hur länge han har gått med det och att göra en förändring rent kroppsligt tar tid. Han har dock under den knappa månaden gått ner 900 gr, nästan ett kilo och det är mycket på så kort tid, men det har gjort honom gott 😉 Tanken är att han skall ner ett halvt kilo till, men det skall ske under uppbyggnad.

Anledningen till viktuppgången är ett foderbyte som jag gjorde för några månader sedan. Jag märkte att han la på sig något enormt (bytte såklart foder igen), men tror att i denna veva så bröt allt ut och fick ”fäste”. Nåväl, på måndag skall vi kolla hjärtat nere i Göteborg så vi får en status på det innan vi sätter igång honom ordentligt. Tanken är att han skall börja simma alt. köra vattentrask, vi får se vad som känns bäst helt enkelt. Annars så känns han riktigt fin! Han har fått tillbaka sitt skinn utan massa fett under och hela ”fettkudden” på rumpan är borta 🙂

Ikväll åkte vi upp till klubben en sväng. Gick inte att motstå solens strålar och det sög rejält i träningstarmen. Eros var pepp som vanligt och gick riktigt fint. Vi körde igenom rutan, hålla apport i fast grepp, fritt följ bland rallyskyltar och platsliggning. Äntligen har jag tagit tag i nedläggandet i platsen så han inte lägger sig som en böjd banan och vips så blir platsen genast mycket stabilare och bekvämare 😉 Igår körde vi hemma inomhus när det pissregna ute och jobbade på nedläggandet och bara efter några få repetitioner så har han fattat grejen. Säger bara det, BELÖNINGSPLACERING! 😀

låda

Vi sysselsätter oss även med andra aktiveringar så som ”hitta godis i låda” 😉 Han är bara så jäkla rolig att sitta och titta på. Ylar, ber om hjälp, skiter i hjälpen och ”kan själv” 😀 Annars knallar det på här hemma. Tyvärr inte som jag hade tänkt det och det blir återigen en tuff period då jag står utan jobb på måndag..igen 😦 De tog in för mycket folk på nattskiftet och några fick gå, men jag hann säga upp mig ifrån Vitakraft innan. Så, nu är man tillbaka på ruta ett igen. Inte nog med det så har jag fruktansvärt ont i fötterna. Var hos läkaren igår och det visar sig att jag har ett för kort ben. Kopierar inlägg från fb:

Två år senare, tre olika läkare, tejp, piller, massage, sulor, stretching, fotbad, röntgen, spruta och vila och idag får man svaret att vänster benet är kortare än höger och jag har gått med en enorm snedbelastning som nu även klättrat upp i benet?!!?!! Sant eller falskt… De är frågan men nått galet är det eftersom jag inte kan gå.

Tid hos Fotriktigt är bokad, dock en månad bort, men bad om att bli uppskriven om någon avbokar sin tid. Att tro på sjukvården är inte lätt. Hade ju kunnat besparat mig smärta, energi och ork om de första läkarna hade vart noggrannare och kollat ordentligt och inte bara trott!

Ja, det finns väl inte så mycket mer att säga om det mer än att jag hoppas komma iordning med allt snart så jag kan må bättre och kunna gå utan smärta. Så, jag och skägget är verkligen ett radarpar: Vi går på smärtstillande, vi måste tappa vikt och vi ska börja simma (tyvärr inte i samma bassäng 😉 ). Tur är ändå att vädret börjar gå åt rätt håll. Ljusare på kvällarna så man kan hålla igång längre och är det någon som njuter av solens strålar så är det Eros ❤

soleros

 

 

 

Förändrad vardag eller snarare natt

I veckan som har gått har jag suttit noll minuter framför både tv och datorn och anledningen är att jag har fått ett till jobb 🙂 Allt gick väldigt snabbt då det var kontraktskrivning på fredagen förra veckan och jag började på måndagen. Ett jobb som jag länge har hoppats på men som inte har erbjudits eller funnits i Borås nämligen nattjobb. Ett nytt skift har tillkommit ute på Flügger färg så nu rejsar jag truck på nätterna 🙂

Vi är ett gött gäng på 10 killar och jag, men det skall komma två killar och en tjej till antagligen nästa vecka 🙂 Det känns perfekt med nattjobb när man har hund då det är lättare att kasta in han hos någon som sover än att lösa dagarna när alla arbetar. Nu har jag dock valt att behålla Vitakraftjobbet så länge jag orkar vilket gör att dygnen innehåller i stort sett bara jobb, sova, promenader och mat 😉 Utan min snälla mor och far hade det aldrig funkat, då de hjälper mig med rastning och passning nu för att kunna köra på ett tag. Förhoppningsvis kommer min ekonomiska sits se bättre ut om några månader vilket gör att även framtiden ser ljusare ut mot vad den har gjort 🙂

Upplägget gör såklart jag jag blir väldigt begränsad i vad jag orkar/kan göra på vardagarna, men det får de vara värt under en period. Helgerna är jag fortfarane ledig på som gör att jag får fylla ut dem med kuligheter istället. Utöver nytt jobb och mycket arbete har två veterinärbesök hunnits med, första för blodprov och andra för omtag av blodprov, då de första proverna visade väldigt konstiga resultat, antagligen för han hade ätit för tätt inpå provtagningen. Eros skötte sig vanligt bra, skrek en del vid stick i benet, men inget när hon hackade sprutor i knölarna. Är snarare jag som kommer behöva söka hjälp för min veterinärskräck 😦 Inget kul att stå och hålla fast sin hund hårt när det sticks både här och där….

Nu väntar vi på blod-och knölsvar innan vi går vidare med vad vi ska göra med skäggfarbrorn. Han var även spänd i kroppen som gjorde att veterinären satte honom på smärtstillande. Svårt att säga varför han är spänd, men han var även spänd i buken, så det kan vara orsaken till varför han spänner sig i hela kroppen. Blodproven kommer kanske ge ett svar på detta så det är som sagt bara till att avvakta. Under tiden skall vi ta det lugnt vilket innebär koppelpromenader på plan mark och undvika upp och nerhopp.

Innan den efterlängtade helgen kom hann även jag med ett läkarbesök, då jag har haft ont i mitt vänstra pekfinger i över en vecka och min högra fot i tre dagar som de senaste två dagarna har blivit blå. Jourbesök blev det igår kväll där det konstaterades en senskada i fingret och en stukning i foten. Gått och nött på fel sätt och sen small det bara till när jag gick av trucken häromnatten. Ont är bara förnamnet. Envis som man är kör man på ändå, men nu börjar i alla fall foten kännas lite bättre efter voltarensmörj. Fingret skall emellanåt hållas tejpad med långfingret och däremellan skall jag göra sjukgymnastik med mjuk boll och ha en stor portion tålamod, då det kan ta lång tid.

 

Helgen har dock börjat skönt! Solen tittade fram igår och jag avslutade jobbet med att kolla in Stadium Outlet i Alingsås som genast hamna bland favoritaffärerna, då de säljer bra skor för halva priset…jämt 😀 Ett par joggisar inhandlades då jag sliter ut ett bar i halvåret och det skall även köpas ett par till nästa lön så jag har ett par bara när jag är ute och springer 🙂

Idag har jag fått sova ut innan jag och Eros åkte upp till klubben för träning. Även om han skall hållas stilla så måste han får använda hjärnan så det blev en lugn genomkörare utav lydnadsklass två som kändes riktigt fint! Trots att det blåste rejält låg han fint på platsen, va lyhörd i momenten och kom ända in med apporten i apporteringen. Lycklig hund av lagom mycket träning där min belöning tydligen kommer för långsamt och då kan man kasta sig på den ”lilla” pinnen som låg nära till hands 😉 Bara älskar den där hunden ❤

 

 

Eftermiddagen och kvällen har fortsatt i samma lugna sköna lunk som dagen. Tittat ikapp serier som jag inte har hunnit se i veckan, tittat ikapp olika bloggar och sidor på nätet och ätit gott medan jag har haft livesändningarna från Cruft igång i bakgrunden där det har visats agility av högsta klass 🙂 Imorgon blir det promenad och kanske ett kort viltspår för Eros så han blir lite stimulerad innan jag får gå och lägga mig och sova några timmar innan arbetsdagen/natten drar igång kl 23.00. Så, uppdatering av bloggen framöver kommer kanske vara något fattig, då jag är enormt trött på dagarna och måste vara noga med sömnen som gör att tiden inte räcker till för att blogga under veckorna. Hoppas ändå ni tittar in emellanåt och läser ikapp mina mastodontinlägg som det nog kommer bli framöver 😉

Önskar er en fortsatt trevlig helg!